HEJ JAG ÄR EN GULDFISK
Nu är nog gränsen nådd (stavning, bryr jag mig ? nej).
Efter viss tänktetid kom jag på var jag lagt min telefon, där uppe så klart, på självaste klöspelaren. Men självklart hade mina små bebisar lekt som vanligt och telefonen hade trillat ner på golvet, fick leta en stund innan jag insåg vad som inträffat.. jag är trög, det är ju bara så.
Min beroendeframkallade apparat hittade jag efter en stund under byrån, långt in bland de gulliga dammråttorna, funderade ett ögonblick om jag skulle låta den ligga kvar, den såg ut att ha trevligt. Men nej, min nyfikenhet var för stor så jag röck tag i den lilla rackaren och placerade den i min ficka på tröjan. Under samma stund kurrade min mage och jag begav mig ut i köket för att bre mig en smörgås, hällde upp ett glas mjölk, tog med mig skiten och gick sakta men säkert
ner till min boning där jag sedan åt min festmåltid. Efter x antal minuter började jag återigen fundera "var tusan la jag luren?" Jag kunde först inte komma ihåg var jag lagt den så därför tog jag mig upp till köket igen för att söka igenom varendra vrå, men utan någon vidare succé. Det tog ytterligare några minuter innan jag kom på att jag la den i min kängrupung på tröjan. Som hittad, mitt minne är på ungefär samma nivå som en.. guldfisk.
Efter viss tänktetid kom jag på var jag lagt min telefon, där uppe så klart, på självaste klöspelaren. Men självklart hade mina små bebisar lekt som vanligt och telefonen hade trillat ner på golvet, fick leta en stund innan jag insåg vad som inträffat.. jag är trög, det är ju bara så.
Min beroendeframkallade apparat hittade jag efter en stund under byrån, långt in bland de gulliga dammråttorna, funderade ett ögonblick om jag skulle låta den ligga kvar, den såg ut att ha trevligt. Men nej, min nyfikenhet var för stor så jag röck tag i den lilla rackaren och placerade den i min ficka på tröjan. Under samma stund kurrade min mage och jag begav mig ut i köket för att bre mig en smörgås, hällde upp ett glas mjölk, tog med mig skiten och gick sakta men säkert
ner till min boning där jag sedan åt min festmåltid. Efter x antal minuter började jag återigen fundera "var tusan la jag luren?" Jag kunde först inte komma ihåg var jag lagt den så därför tog jag mig upp till köket igen för att söka igenom varendra vrå, men utan någon vidare succé. Det tog ytterligare några minuter innan jag kom på att jag la den i min kängrupung på tröjan. Som hittad, mitt minne är på ungefär samma nivå som en.. guldfisk.
Kommentarer
Postat av: tanja
Hahah hur lyckas du?! :D <3
Trackback
